Dr Watsons funderingar

EPILOG

2006-03-02T17:26:00.000+01:00

Morfar bad mig nu att införa denna dikt av Dan Andersson.

Sussi.

God natt - god sömn jag önskar er,
ni alla vandringsmän.
Vi sluta sjunga och skiljas - vad mer

om aldrig vi träffas igen.
Jag har sagt något litet och fattigt av det
som brunnit hos mig och så snart brinner ner,

men den kärlek, där fanns, ej förgängelse vet -
god natt - god sömn åt er.

DIF och framtiden, Sammanfattning

2006-02-21T11:12:00.000+01:00

Skall försöka sammanfatta mina funderingar kring hur DIF kan nå sina målsättningar om att 2007 vara i toppen på SI och därefter tillhöra topp 18 i Svensk fotboll. Detta bygger på de tre artiklarna DIF och framtiden, ekonomi, organisation resp. fotbollsmässigt. Det bygger naturligtvis oxå på att DIF i år "etablerar" sig i S1.

Ekonomi: Här är jag nu på säkrare mark efter att tagit del av Årsredovisningen för 2005 och Budget 2006.

Balansräkningen är väl ok, men inte mer. Skulder på ca. 3 mkr till kreditinstitut och ca 650 tusen i övriga skulder skrämmer något. I och för sig finns på tillgångsidan anläggningar (Stora Valla) och inventarier till ett

värde av ca 3 mkr, men dessa är ju inte direkt lätta att realisera. Vad jag kan utläsa är spelarna ej upptagna till något värde, vilket är bra. Här finns möjlighet att realisera dessa till ex.v. ett DIF Spelarinvest AB.

Omsättningen (kostnadssidan var något högre än jag antagit och framförallt budgeten som pekar på totalkostnader för 2006 om ca 14 mkr. Här är att märka att personalkostnaderna är ca 9 mkr och övriga kostnader ca. 5 mkr. Om vi för att vara i toppen utgår från att övriga kostnader håller sig på nivån 5-6 mkr., spelarersättningar runt 10 mkr (nivå med ex.v. BOIS) och övriga personalkostnader (klubbdirektör, marknadschef, sportchef, lagteam och kansli) 3-4 mkr så hamnar vi på en omsättning kring 18 - 20 mkr.

Jag tror uppriktigt sagt inte DIF klarar detta utan extraordinära åtgärder, typ "Spelarinvest AB", DIF Fotboll AB eller dylikt. I allsvenskan klarar men det, men här har vi "höna - ägg" syndromet.

Organisation: De viktigaste åtgärderna här är att tillsättan en klubbdirektör och forma ett antal arbetsgrupper.

Fotbollsmässigt: Mina viktigaste förslag är att utöka "Nissetjänsten" (sportchef) och individuelle utvecklarens till heltidstjänster, anlägga en uppvärmd konstgräsplan samt förstärk truppen med 6 spelare varav 4 "klasspelare".

Är det då möjligt för DIF att långsiktigt tillhöra topp 18? Det helt avgörande är att nå en omsättning på ca. 20 mkr. och här är jag mycket, mycket tveksam. Visst kan DIF vid ett enstaka tillfälle nå topp 18 ändå, men det fordra tur och en i det närmaste bragdinsats. Tyvärr. DIF visa mig gärna att jag har fel!!!

DIF och framtiden, fotbollsmässigt

2006-02-15T16:59:00.000+01:00

Efter att behandlat "grunderna", ekonomi (0209) och organisation (0210) skall jag slutligen fundera över vad som krävs rent fotbollsmässigt för att tillhöra topp 18 i Svensk fotboll. Behandlar då tre områden, träningsförhållanden, trupp och ledarteam.

Träningsförhållanden: Här kan vi konstatera att förhållandena under säsong är utmärkta. Vi har ett problem under försäsong, nämligen att i tid komma ut på fullstor plan. Jag anser att det är av allra största vikt att så tidigt som möjligt känna på "ytorna". Det skulle oxå innebära att man inte behöver börja spela matcher så tidigt med de skaderisker det innebär. Vi har i år alltför tydligt blivit påmind om detta. Lokaler för styrketräning är helt acceptabla. Alltså se till att få en "uppvärmd" konstgräsmatta med fulla mått. Finns inte ekonomi eller praktiska möjligheter inför nästa säsong måste under alla förhållanden mattan i Halla bytas ut. Den är idag en stor riskfaktor för skador.

Vad gäller träningsförhållanden måste hela truppen ha samma förutsättningar dvs. alla skall vara helproffs. Det är viktigt att kunna träna tillräckligt mycket, men oxå att kunna få den välbehövliga återhämtningen mellan passen.

Mina förslag: 1. Uppvärmd fullstor konstgräsmatta. 2. Hela truppen är helproffs.

Truppen: Vi har idag 7 spelare (Emil, Renato, Eirik, Kabous, Drugge, Mendes, Tobbe dä) med kontrakt över 2007. Vi behöver en trupp på min 18+2 samt 2-4 lärlingar. En grannlaga uppgift. Vad kan vi hitta i dagens trupp? Jag tycker att man redan nu skall förhandla och teckna avtal med båda målvakterna, Stefan L, Jonas L, Solberg, Micke E, Tobbe dy. Det betyder att vi då har 12+2 klara. Säsongen får sedan visa om ännu någon från årets trupp kan vara aktuell (tror inte det), men i sämsta fall behövs alltså 6 nyförvärv inför 2007. De spelarna skall ha sådana kvaliteter att de med största sannolikhet går direkt in i laget och några av dem ska med säkerhet "lyfta" laget, klasspelare. Det vi ser här är att vi i första hand kommer att ha behov av nya ytterbackar och yttrar. En "klippa´" som mittback skulle inte heller skada.

Mina förslag: Kontraktera 7 spelare (enl. ovan) ur årets trupp, scouta nya spelare speciellt yttebackar och yttrar.

Ledarteam: Oerhört viktigt för att nå resultat och då tänker jag inte enbart på "tränaren". Ett flertal olika modeller är idag genomförda på elitnivå. Jag ser ingen som jag skulle direkt vilja kopiera. Min modell är ett "hopkok" av i dag befintliga och anpassad till DIF:s möjligheter. Jag skulle som totalansvarig (underställd klubbdirektören) vilja se en sportchef. I princip dagens sociala coach (Nisse) med utökat ansvar för bl.a. värvningar av spelare som ledare. Vis av årets "fadäs" med ex.v. Drugge behövs en person med totalansvar. Sportchefen skall naturligtvis ha ett nära samarbete med de tidigare föreslagna arbetsgrupperna.

Underställt honom skall finnas dels ett tränarteam dels ett hälsoteam. Av dagens tränarteam med Tony, Andreas och Mian är Tony och Andreas kontrakterad över 2007. Huruvida det gäller Mian vet jag inte, men Andreas bör få möjlighet till liksom Tony heltid och Mian få utökad tid. Jag vill alltså ha en heltidsanställd huvudtränare och två biträdande, en heltidsanställd individuell utvecklare och en minst halvtidsanställd fystränare. Tony, Andreas och Mian som namn vill jag gärna se tar dessa roller. Hälsoteamet bör bestå av läkare, sjukgymnaster och massörer och har bl.a totalansvaret för rehabiliteringen. Jag är för dåligt insatt i hur kvaliteten är idag för att ha nån klar åsikt. Tycker dock att det i år i vissa lägen tagit för lång tid att få läkarundersökning, typ Mendes tog 4-5 dagar efter skada och ytterligare 7-8 dagar för återkontroll. I vilket fall, det är oerhört viktigt att skadad spelare omedelbart kommer under vård och får program för behandling/rehab.

I sammanhanget skall naturligtvis nämnas materialarna som har en viktig uppgift. De tror jag redan fungerar väl.

Mitt förslag: Inrätta en sportchefstjänst och se till att behålla tränarna med i vissa fall utökad anställningstid.

Den beräknade totalkostnaden för åtgärderna ovan ligger mellan 7-9 mkr.

Det har i mina tre artiklar framkommit en hel del förslag för att nå topp 18. Jag återkommer därför inom kort med ett sammandrag i en fjärde artikel, DIF och framtiden, sammanfattning

DIF och framtiden, organisation

2006-02-10T12:03:00.000+01:00

Jag är helt övertygad om att skall vi slåss med de "stora elefanterna", vara bland topp 18, måste en förstärkning till vad gäller organisationen. En bra grund i huvudsak byggd på ideella krafter är lagd, men skall DIF vara ett "företag" med en omsättning på runt 20 mkr måste en ökad proffesionalism till. Detta får inte, och det är ytterst viktigt, gå ut över det fantastiska ideella engagemanget utan här måste man hitta en symbios, det skall kompletera varandra.

Organisationen idag (här undantar jag den rent fotbollsmässiga, såväl senior som ungdoms) ser väl i stort ut enl:

Styrelse med fotbollssektion (ideell)
Marknadsansvarig (anställd) med marknadsgrupp (ideell)
Matchkommité, ansvarar för matcharrangemangen (ideell)
Ekonomiansvarig (ideell?), Landmark gör idag ett fantastiskt jobb, men lösningen är "bräcklig"
Kanslipersonal (anställd)
Tillfälliga projektgrupper (ideella)

Jag tror att det är absolut nödvändigt att med allt större och mer krävande arbetsuppgifter behövs en anställd huvudansvarig, klubbdirektör. Man kan inte kräva att idellt arbetande styrelse- och sektionsmedlemmar, ofta med civila tidsödande arbeten, skall bära det hela ansvaret. Både fatta de avgörande besluten och dessutom verkställa ett flertal av dem.

Alltså anställ en inför styrelsen ansvarig klubbdirektör.

Underställd honom arbeter förutom en fotbollsgrupp (nuvarande fotbollsektionen), marknadsansvarig med marknadsgrupp, matchkommité, kanslipersonal (dimensionerad så att kansliet är heltidsöppet) samt ett antal ideelt arbetande "nya" grupper, nämligen:

Ekonomigruppen, ansvarar för budget och uppföljningar men oxå för "nya" inkomstkällor.
Sociala gruppen, ansvarar för boenden, arbeten, studier för spelarna och allmän trivsel för såväl anställda som spelare och medlemmar bl.a. genom att arrangera trivselkvällar och andar evenemang. Någon form av faddersystem upprättas.
Rekryteringsgruppen, ansvarar för och bygger upp och vårdar ett kontaktnät av tipsare. Arrangerar "testmatcher", bjuder in till träning etc. Har ett nära samarbete med ett fåtal spelaragenter.
Anläggningsgruppen, ansvarar för DIF:s befintliga anläggningar och planerar för utveckling av nya.
Specifika projektgrupper, tillsättes när en uppgift faller utanför befintliga gruppers ansvarsområden eller när en uppgift kräver extraordinära personella resurser.

Jag är väl medveten om att mycket av denna organisation finns det embryon till, men arbetet måste på ett bätttre sätt struktureras och stramas upp. Helt enkelt proffesionaliseras inom den ideella ramen. Mellan grupperna sker naturligtvis täta kontakter och samverkan. Det finns mycket att tillägga om arbetssätt inom grupperna och ideér om åtgärder, men mitt bidrag kan åtminstone ses som ett "skelett" till behövlig organisation.

Kostnaden för vidtagna åtgärder hamnar runt 1 mkr. Resterande omsättningsökning (7-9 mkr.) faller på det rent fotbollsmässiga till vilket jag återkommer.

DIF och framtiden, ekonomi

2006-02-09T23:08:00.000+01:00

DIF har ju öppet och klart deklarerat att man arbetar långsiktigt med att etablera DIF i eliten. Året är till för att etablera sig och nästa år skall man "nosa" på toppen. I DIF-dvd:n svarar Tony på fråga om DIF åter kan bli allsvenskt att med det oerhörda engagemang som finns i byn och närområdet kan det vara helt möjligt. Jag skall ge min syn på detta och från min horisont ge mitt svar på om det verkligen är det.

För att ta steget från att vara ett mittenlag till att "nosa" på toppen dvs vara ett av Sveriges 17-18 bästa lag krävs oerhört mycket. I dagens fotboll handlar det i grunden om ekonomi, kronor och ören. Skall vi tro förhandsrapporterna inför årsmötet gicg DIF förra året med ca. 1 mkr. i vinst. Detta gör i så fall att föreningen är i balans och elitlicensen är säkrad. Elitlicensen ja, gör att föreningar inte längre kan "låna" sig till framgångar, vilket jag tycker är alldeles utmärkt.

Ev. tidigare "kassa" och årets intäkter skall alltså täcka årets kostnader.

DIF hade förra året antar jag (årsredovisningen få ge svaret) en omsättning på ca. 10 - 11 mkr.

De absolut största inkomstposterna är reklam/sponsring, publikintäkter och SEF-pengar (tv-avtal, VM o EM överskott etc.) Jag tror det är möjligt att kunna vara ett mittenlag med den omsättningen, men för att ta steget till topp 18 i svensk fotboll krävs en omsättning runt 20 mkr. Klarar DIF det och hur? Tittar vi på de "stora" inkomstposterna 2005 antar jag följande:

Reklam sponsring 3,5 - 4 mkr. Hur mycket kan den posten realistiskt öka med? Sägas skall att den ideellt arbetande marknadsgruppen har gjort ett fantastiskt jobb. Vad kan Petter Grundels anställning som markandsansvarig innebära?
Publikintäkter gav med ett publiksnitt om 3000 ca 3 mkr. (varje 1000 i snitt ger ca. 1 mkr.) Kan snittet öka i år när "nyhetens behag" är borta och en publikmagnet som AIK avancerat? Knappast troligt om laget inte överraskat något exceptionellt.
SEF-pengar, här är jag högst osäker, men lek med tanken 2,5- 3 mkr. Här kanske vi kan förvänta oss en ökning med ett bättre tv-avtal. Det är ändå inte frågan om några stora pengar så länge vi befinner oss i S1. Det "löjliga är att i Allsvenskan blir det betydligt lättare att klara omsättningen och därmed att vara kvar. Konststycket är att "ta steget".

Är det då överhuvudtaget möjligt att öka omsättningen med 8-10 mkr.? Nja jag är tveksam utan att extraordinära åtgärder sätts in. Jag tror att man redan nu måste titta på alternativen "Spelarinvest AB", "DIF-fotboll" och kanske "Stora Valla AB" dvs. bolagisera spelarköp och försäljningar, eller bolagisera fotbollsverksamheten eller bolagisera anläggningarna.

Varför då denna kraftiga ökning av omsättningen? Den behövs för att förstärka den administrativa organisationen och det rent fotbollsmässiga rejält för att överhuvudtaget det skall vara möjligt att ta steget. Men, till detta återkommer jag.

DIF och proffsen.

2006-02-03T11:16:00.000+01:00

Ett av DIF:s adelsmärken förra året var ju en mycket väl fungerande grupp. Tony bevisade då att han är en skicklig "teambuilder" och därom har ju flera av spelarna intygat. Det lär behövas än mer i år med så många nya i truppen. Här tror jag oxå att Nisses roll som "social coach" blir betydelsefull. Greppet med interna "faddrar" kan spela en avgörande roll.

Men det finns ännu ett problem som måste hanteras med fingertoppskänsla. Inför förra året var alla "kvarts- eller halvtidsproffs". Visserligen med olika ersättningsnivåer, men alla hade samma förutsättningar vad gäller träning. I år kan vi se att vi även har kategorien heltidsproffs. Med detta har följt att det förekommer förmiddagsträningar. Jag tror att för att DIF skall hänga med i konkurens att detta i och för sig är nödvändigt. Men, det kan i övergången från "amatörism" till proffesionalism bli ett problem. Alla "tävlar" inte på samma villkor. Idag deltar 10-14 spelare på förmiddagsträningarna. Jag hoppas vid min gud att de övriga har kontrakt som ekonomiskt möjliggör ledighet från jobbet eller att DIF erbjudit ersättning för förlorad arbetsinkomst. Då är det ju i så fall upp till spelaren själv, men ....annars..... Förmiddagsträningarna är ju dessutom obligatoriska för alla som "inte är förhindrade av arbete eller studier."

Jag ska belysa problematiken med ett litet exempel från min egna aktiva tid. Detta utspelar sig i slutet av 60-talet, på elitnivå. Vi var så gått som alla glada amatörer. Ersättningarna var inte stora, men kunde variera kraftigt. Av nå´n konstig anledning fick nyförvärv alltid bättre betalt än de egna produkterna.

Det är en sen höstmatch. Både vi och motståndarlaget slåss i serietoppen. Matchen står och väger (1-1). I mitten på andra halvlek tappar motståndarens högerback ut bollen över sidlinjen mitt på egen planhalva. Vår vänsterytter har blivit kvar i trakten av hörnflaggan. Backen lunkar sakta hemmåt medan vi skall försöka göra ett snabbt inkast, varpå motståndarens libro skriker till backen. "Skynda dig, spring hem och ta markering". Och den trötte backen svarar. "Spring du för fan som har mycket bättre betalt".

Så kan det vara!

Seriekollen #3, DIF

2006-02-02T15:44:00.000+01:00

Jag har nu redovisat min syn på topp- resp bottenstrid. I toppen gör Assyriska, GIF Sundsvall, Jönköping Södra, Landskrona BOIS, ÖSK och IFK Norrköping upp om de tre topplatserna. I bottenstriden hittar vi alltså Ljungskile, Qviding, Umeå, Väsby och Åtvidaberg.

Kvar att omnämna blir alltså Trelleborg, Brommapojkarna, Falkenberg, Mjällby och sist men inte minst DIF. De fyra förstnämnda tror jag alltså inte kommer att vara inblandade i bottenstriden, men ej heller i den direkta toppen. Visst kan Trelleborg och Brommapojkarna mycket väl hamna i topp 6 (om någon i sextetten floppar). men når inte de tre översta platserna. Lagen har inte gjort några spektakulära värvningar, men inte heller direkt tappat i slagkraft. Mjällby har visserligen tappat Zavadil till Öster, men känner jag föreningen rätt får vi snart se en fullgod ersättare inhandlad för "minkfarmarpengar".

Så då DIF, här blir det genast svårare. En ständig kamp mellan hjärna och hjärta. Föreningen har ju deklarerat att året är till för att etablera sig i superettan och Tony säger på "jul DVD:n" att med rätta nyförvärv kan vi förvänta oss och kräva en mittenplacering som betyder 43-44 poäng, dvs. ca 10 poäng mer än förra året. Detta skall ske mot lag som jag tycker är generellt starkare än i fjol. DIF skall alltså vara bättre än förra året bara för att klara sin 13 e plats. Vilka är då förutsättningarna?

1. Spelaromsättninen har varit stor. För stor? Vi har tappat 10 spelare (med Henke J) varav 3 lärlingar och fått in 7 varav 2 lärlingar. Har det inneburit en individuellt starkare trupp? Är Renato starkare än Jansson/Sjölund? Jag tror det, men är än inte helt säker. Ovana med zonspelet, spelade ju libro i United, och långsamheten drar tills vidare ner betyget. Kabous än Sjölund? Ett tveklöst ja! Eirik än Pajen? Kanske som djupledsspelare men knappast som grovjobbare och backalternativ. Drugge än Ola? En hel och vältränad Drugge tror jag har en högre lägstanivå än Ola, men här har vi tills vidare ett stort frågetecken. Mendes än Sphetim? Jag tror de är ganska likvärda när det gäller målfabrikationen vilket är spetsens huvuduppgift. Vad gäller lärlingarna vill jag se mer innan jag uttalar mig. Summa sumarum blir att truppen nog blir marginellt starkare, mycket tack vare Kabous påverkan. Men, truppens storlek kan bli ett aber vid alltför många skador.

2. Bland fjolårsspelarna hittar vi spelare som innan förra året aldrig tidigare spelat högre än div. II nämligen Seb, Stefan, Emil, Sulli, Jonas, Solberg, Micke och Tobbe. De har nu fått prova på krutröken och bör rimligen ha utvecklats. Jag tror att vi kommer att få se tydliga förbättringar på flera fötter. Vi har oxå de som har sina bästa år bakom sig. En sån som Måsen blir knappast vigare eller snabbare.

3. Vi har fått se förstärkningar på ledarsida med Andreas som individuell utvecklare och Nisse som "social coach". Jag tror de kommer att betyda en hel del för utvecklingen av de idividuella egenskaperna. De "Fyras Gäng" (Tony, Nisse, Andreas och Mian) känns nå´nstans tryggt och samtidigt spännande.

4. Spelidén och metoden är "inarbetad" och accepterad till 110% av truppen och bör under året kunna förfinas. De nya spelarna är handplockade för att passa in i speciella positioner.

Vad blir då svaret? Du skall veta att jag under många nätters vaka spelat igenom varje match i serien minst femhundraelva gånger med lika många laguppställningar. Idiot? Ja visst, helidiot.

DIF har då hamnat på allt mellan 7:e och 13:e plats. Får laget vara någorlunda fri från långtidsskador tror jag vi hamnar på nån av platserna 8-10. Blir nyckelspelare som både Tobbe L och Mendes eller både Solberg och Drugge eller någon i trion Stefan, Jonas L eller Kabous långtidsskadade tror jag att det blir problem och det kan mycket väl bli en kvalplats.

Nu återkommer jag med Seriekollen #4 närmare serien och där tippar den samma. Ni skall inför det veta att jag är en bättre travtippare än fotbollstippare och jag vinner inte ofta på trav. :o)

Seriekollen #2, Få i botten

2006-02-01T11:40:00.000+01:00

När man skall leta avstignings- och kvalkandidater börjar man naturligt med nykomlingarna, fortsätter med fjolårets nykomlingar (andra året är alltid besvärligt i en högre serie) och tittar sedan på lag i nedre regionerna i fjolårets serie. Till slut på viktiga händelser hos övriga lag. Årets nykomlingar är då Jönköping, Umeå och Qviding. Fjolårets nykomlingar var DIF, Mjällby och Ljungskile och lag i de nedre regionerna DIF, Mjällby och Trelleborg.

Inget lag aspirer naturligtvis självmant på de 4 platserna, avstigning 2 och kval 2, varför jag går direkt på mina bedömningar (i alfabetisk ordning). Generellt kan sägas att det är svårt att hitta några direkt dåliga lag och givna kandidater.

Ljungskile: Fjolårets överraskning kommer att få känning av "det svåra andra året" speciellt eftersom man tappat några nyckelspelare utan att ersätta med kvalitet. När man dessutom får göra ett "tvångsmässigt" tränarbyte kommer man få stora problem. Kan Mille rädda situationen genom några sent inköpta "juggar"?

Qviding: Ett härligt "kvartersgäng" som genom egna produkter och talanger i närområdet nått eliten. Vann serien övertygande och skulle med ett antal erfarna nyförvärv kunna överraska. Nu känns inte ens en svårspelad hemmaplan tillräcklig för den alltför orutinerade truppen.

Umeå: Vann en relativt svag norrlandsserie knappt. Har försökt kompletera truppen med, förutom lokala förmågor, spelare med rutin från högre serier. Men kvaliteten? Inte ens tränare Holmlund med rutin eller det svårspelade hemmaplastgräset kommer att räcka. Ännu ett norrlandsfönster slås igen

Väsby: Se Ljungskile. Kan kanske inte räknas som nykomlingar efter sammanslagningen med Cafeet, men ändå. Tappat kvalitet utan att hitta ny. Svesse försvann och med honom ett antal nyckelspelare och superettastatus.

Åtvidaberg: Turbulensen kring samarbetsavtalet med Djurgården och bråket kring hemmaplan har kraftigt skadat Åtvid. Nyförvärven skrämmer inte och förlusterna kommer att märkas. Europaäventyret i sommar sliter och kommer att sätta djupa spår i höstformen. Om Åtvid mot förmodan är med under våren kommer man att sjunka som ett sänke under en tuff höst

DIF utelämnar jag helt i nuläget eftersom de är föremål för en egen artikel.

Seriekollen #1, Trångt i toppen

2006-01-31T19:59:00.000+01:00

Bloggarkollegan Simon har för en tid sedan gjort en alldeles utmärkt genomgång av serien (superettan) och tippat utgången. Jag skall försöka mig på en lite mer allmän vinkling i tre artiklar, nämligen Trångt i toppen, Få i botten och DIF. Jag återkommer till att tippa inbördes ordning närmare seriestart.

Jag skulle vilja påstå att lagen i år generellt är bättre och förmodligen får vi se en ännu jämnare serie än förra året. Vi kanske inte får se nå´t nytt AIK, men fler lag håller klass i en nivå strax under. Det är många som deklarerar att man skall vara med och slåss om de två direktkvalificerande platserna eller åtminstone en kvalplats. Flera lag har oxå haft på sig spenderbyxorna och värvat friskt. Uttalad toppkänning, vilket innebär att det skulle bli riktigt trångt där uppe, hör vi från (hittills), : Assysriska, Giffarna, Bois, Peking, ÖSK, Ljungskile och Mjällby.

Min tro på och kommentarer av de lag som i första hand kommer att slåss om de tre tätplatserna, tills vidare i alfabetisk, ordning ser ut enl:

Assyriska: Spelaromsättning som heter duga. Kan Svesse svetsa samman laget och få spelarna lojala har han en trupp som kan glädja supportrarna, inte minst hemma på den nya arenan. En hel "exilnation" står bakom.

Bois: Ett i princip intakt lag (klicka truppen) från allsvenskan med långtidsskadade spelare tillbaka. Ett nödvändigt tränarbyte vid degradering gör att Bois får en nytändning.

Giffarna: Även här en rejäl omsättning på spelare, med en tränare som passar Giffarnas spelstil från förr, hårt arbete och "enkel fotboll" . Hemma på Parken med konstgräs och Patronertrna i extas är Giffarna svårstoppade. Redan här plockar man hem 40-45 poäng. Se upp!!

Jönköping: Ja ni läste rätt. Jag tror att Södra blir årets Ljungskile. Med Olle N i spetsen har man tålmodigt siktat mot eliten. Man kommer till Superettan med ett samspelt lag med massor av spelare med rutin från elitspel och en god ekonomi (till skillnad mot DIF förra året). Dessutom har man värvat med förstånd. Årets högoddsare.

Peking: Med en storsponsor bakom sig har man värvat friskt, för en gångs skull med förnuft. Till tränarvalet är jag mer tveksam, men med nyhetens behag kan det gå vägen. Även här en tuff uppgift att få LAGET att fungera.

ÖSK: Efter fjolårets favoritskap och enorma mediaturbulens har ÖSK i år nästan varit "osynliga". Man hade redan ifjol en bra trupp, men som inte stod pall för trycket (fullt naturligt). Med få men passande nyförvärv och en hel Larsen blir ÖSK den verkliga uppstickaren.

Naturligtvis kommer i år, liksom ifjol ÖSK, Peking och Trelleborg, något eller några av lagen att floppa. Jag är dock övertygad om att du hittar "dom tre" bland sextetten.

En bra sammanfattning av Silly Seasen ser du här ( Om du inte redan sett det)

DIF:s spelidé, lag & Watsons lag

2006-01-29T01:22:00.000+01:00

Skall då slutligen försöka knyta ihop säcken på ett någorlunda vettigt sätt. Fotboll är lagidrott och de olika lagdelarnas agerande måste naturligtvis harmoniseras för att bra resultat skall uppnås. Tar här bara upp huvudingredienserna i DIF:s spel.

DIF:s hela spelidé bygger på ett kompakt försvarsspel. Laget skall här bilda en kvadrat på ca. 40x40 m, vilket betyder rejäla överflyttningar. Omställningarna från anfall till försvar skall ske snabbt och närmaste gubbe sätta press på bollhållare får att laget skall få tillräckligt med tid att ställa om.

Anfallsspelet präglas av snabba omställningar från försvar till anfall med snabba djupledspassningar. Jag tror oxå att fasta situationer kommer att vara en viktig ingridiens och utgöra en stor del av upphovet till mål.

Watsons "lag" i nuläget:

Seb

Sulli/Hedberg/Tobbe d.y. - Renato/Måsen - Stefan L - Emil J

Kabous - Jonas L

Berger - Solberg - Bergman

Mendes

Jag ser med glädje att många bloggarbröder och systrar oxå leker läktarcoacher:

http://skitigabullen.blogspot.com/ http://hatahockey.blogspot.com/ http://www.anders-e.blogspot.com/ http://masenflyger.blogspot.com/ http://rosabloggen.blogspot.com/

DIF:s spelidé, målvakt & Watsons målvakt

2006-01-29T00:15:00.000+01:00

Sist men inte minst sista utposten, målvakten. Målvakten är i alla lagidrotter den kanske mest utsatte spelaren. Oftast kan inte ett misstag repareras, tabben leder ofrånkomligt till mål. Men ingen annan position ger heller de möjligheter att bli hjälte som målvaktens. Kan målvakten agera i såväl anfallsspelet som försvarsspelet. Självklart! Den enkla regeln är att när motståndaren har bollen är ALLA 11 försvarsspelare och när vi själva har bollen är ALLA 11 anfallsspelare.

I försvarsspelet är målvaktens huvuduppgift naturligtvis att rädda målet från påhälsning. Detta ofta genom att rädda skott, men allt viktigare är att vara kung i straffområdet, att möta frispelade motståndare i en mot en situationer, att agera libero när backlinjen spelar högt, att plocka ner inlägg framför anstormande forwards att neutralisera fasta situationer som hörnor och frisparkar från kanterna genom att plocka ner eller boxa bort bollen. Målvaktens viktigaste uppgift är naturligvis i försvarsspelet, men...

I anfallsspelet kan målvakten spela en avgörande roll. Det första "passet" kommer ofta från målvakten. Viktigt är att ha bra tillslag på liggande boll vid insparkar oavsett om det gäller ett långt uppspel eller en kort passning till backlinjespelare, men än viktigare är att med precision sätta igång spelet efter fångad boll, ett väl avväkt utkast eller utspark kan vara guld värd i DIF:s omställningsspel.

Målvaktsalternativen är som ni alla vet; Seb, Bohlin

Tyvärr vet jag alldeles för lite om Bohlin för att rättvist kunna bedömma honom. Det lilla jag sett visar på att det är en habil målvakt, rätt längd, trygg i sitt agerande och ödmjuk inför uppgiften ( inte en enda seriematch och stannar kvar). Vad gäller Seb tycker jag han gjorde en strålande säsong trots sin ringa ålder, målvakter blir ju som bäst när de närmar sig 30. Han kanske är en av Sveriges allra bästa i en mot en situationer. Han är oxå duktig på såväl distans som närskott liksom att sätta igång spelet på liggande boll (bra tillslag). Klara förbättringsområden är spelet i luften såväl vid fasta situationer som vid inlägg liksom att snabbt och precist leverera första "pass". Jag hoppas verkligen att fjolårets framgångar inte har växt Seb åt huvudet (målvakter är alltid speciella) utan att han tar sig an en ny säsong med ödmjukhet. Jag tror det är viktigt att Bohlin sätter ordentlig press på Seb och blir ett allvarligt hot om målvaktsposten.

Målvakt: Seb

Watsons "anfallare"

2006-01-28T20:04:00.000+01:00

Forsätter min i nuläget smått patetiska essä. Tony har i stort redogjort för vilka som är aktuella i resp. position i Johan E:s kanonintervju. Skall ändå på ett någorlunda strukturerat sätt ge min bild bygd på uttalanden, träningsbesök (rekommenderas, speciellt när man kör possitionsanpassad träning) och täta kontakter med andra träningsobservatörer.

Anfallare att tillgå för att besätta 4 platser är; Berger, Micke N, Solberg, Drugge, Bergman, Eirik, Mendes, Tobbe L och Mikael E. En i mitt tycke stark uppsättning där spelsystem och form avgör uttagningarna. Jag utgår nedan från Tonys uttalande om att ha snabba/kvicka yttrar, en playmaker som #10 och djupledslöpande snabb målgörare som #9.Jag utgår dessutom från att man i försvarsspelet spelar 4-3-3.

Till granskning utses följande:

Spets (#9); Mendes, Tobbe L, Mikael E.

Mendes har värvats för att passa in i det anfallsspel DIF vill spela. Han har visat på de kvaliteter som krävs och Tobbe, även om jag tycker att han gjorde en bra förra säsong, måste gå framåt rejält för att flytta på Mendes. Tobbe L får ses som ett utmärkt alternativ vid skador och avstängningar. Mikael E ta chansen att se och lära.

Släpande (#10); Solberg, Drugge, Berger, (Mendes!)

Alla de tre först nämnda är bra mittfältsspelare, klarar med lätthet av de defensiva uppgifterna och är kloka fotbollspelare. Solberg får väl idag ses som den som ligger närmast att ta platsen eftersom Drugge har fått en minst sagt tråkig inledning på säsongen. När Solberg dessutom på träning varit ruggig i possitionen enligt flera av varandra oberoende källor känns det som även en hel och vältränad Drugge kan få en rejäl match. Berger får ses som back up. Så Mendes, han testades igår på träningen i possitionen och det såg intressant ut. Han är knappast en mittfältstyp, varför jag tror att om man använder honom i den här rollen kommer försvarsspelet att se ut enl 4-4-2.

Ytter (höger); Berger, Micke N, Bergman, Tobbe L

Berger och Micke N har på träning visat hög kvalitet i den här rollen. Micke N utvecklas hela tiden. Alla fyra besitter antigen kvickhet eller är snabba . Bra kvalitet rakt igenom och valet blir inte lätt. Men eftersom jag vill ha "duracellkaninen" på planen inte minst p.g.a. den positiva energi han sprider faller valet i nuläget på Berger. Även här har vi alldeles utmärkta alternativ.

Ytter (vänster); Bergman, Eirik, Tobbe L

Eirik är handplockad för rollen, men med den ruggiga (återigen) kvalitet Bergman visat på träning får han kämpa hårt för att ta platsen. Mitt val faller på Bergman till dess Eirik visat att jag har fel. Tobbe L åter ett bra alternativ.

Sammanfattning; Jag tycker det är väl beställt med anfallare. Marginell skillnad mellan många av alternativen, varför dagsform, motståndare och spelsystem får fälla avgörandet.

Mina anfallare i nuläget:

Mendes

Bergman Solberg Berger

DIFs spelidé, "anfallare"

2006-01-28T11:12:00.000+01:00

Jaha, efter Johan E:s förträffliga intervju med Tony känns det minst sagt överflödigt, i det närmaste patetiskt, att forsätta "artikelserien". Det mesta är sagt och svaren givna, men med en dåres envishet fortsätter jag. En del kan synas som plagiat, men förhoppningsvis hittar du ett och annat nytt guldkorn.

Först en kort kommentar till Tonys uttalande. Det glädjer mig oerhört att Tony dels så klart deklarerar fortsatt spel med 2 balansspelare dels att han i det närmaste bannlyser "Mossons duttande" på mittfältet.

Så......Jag har valt att som gemensamt begrepp för de 4 kvarvarande spelarna använd mig av anfallare. Detta för att det är de som oftast, tillsammans med ytterback, befinner sig på sista tredjedelen av planen, i anfallsposition.

Genom den grund som är lagd med 2 stationära mittbackar och 2 balansspelare är möjligheterna att organisera anfallarna i såväl försvarsarbete som anfallsuppgifter oändliga. Det är motståndare, tillgängliga spelare, skede i den enskilda matchen osv. som kommer att avgöra.

Här finns extremerna i försvarsspelet från 4-5-1 till 3-2-5 (där de 2 första siffrorna anger spelare på första tredjedelen av planen) och i anfallsspelet från 4-5-1 till 2-2-6 (där den sista siffran anger spelare på sista tredjedelen). Jag benämner för enkelhetens skull anfallarna med yttrar, spets (#9) och släpande (#10).

I försvarsspelet har anfallarna uppgifter enl. 1. Vid tapp av boll i sista tredjedelen skall närmaste man pressa, inte för att i första hand vinna boll utan för att fördröja så att laget kan försvarsorganisera sig. 2. Vid lugna lägen ( inspark eller målvakt har boll) påbörjas försvarsarbetet ca. 10 m in på motståndarens planhalva. Här har #9 uppgiften att pressa mittbackar för att styra så att uppspelet kommer från den spelare DIF önskar. Yttrarna har uppgiften att pressa bollförande ytterback in mot plan medan #10 täcker ytor i mittplan. Taktiska överväganden avgör sedan hur långt ner i plan yttrar och #10 deltar i försvarsarbetet.

Jag tror att vi i år får se mycket av att # 10 deltar djupare i plan medan yttrarna mer sporadiskt jobbar hem, ett 4-3-3.

Vad gäller anfallsspelet har Tony ganska ingående i intervjun beskrivet rollerna. Det går väl i kortet ut på att yttrarna skall komma in bakom backlinjen genom djupledslöpningra, #10 skall vara framspelaren och #9 hugga inom straffområdet. Generellt kan väl sägas att ett av DIFs starkaste anfallsvapen kommer att vara snabba omställningar efter bollvinst. Spelet mot ett samlat försvar skall enligt Tony utvecklas och här tror jag att vi ofta kommer att få se ett 3-2-5 spel.

Jag återkommer.

Watsons balansspelare

2006-01-27T19:19:00.000+01:00

För det första. Jag tycker det är fantastiskt roligt att få kommentarer på mina alster. Tanke- och idéutbyte vidgar synfältet och berikar livet. Jag lovar att komma tillbaka med reflektioner i nå´n form av ressumé när "artikelserien" är färdig, senast södagförmiddag.

För det andra. Jag är fullständigt medveten om att jag inte har bråkdelen av den information som de "Fyras gäng" med Tony i spetsen, Andreas, Nisse och Mian har när det gäller att bedömma spelarnas status vid "uttagningstillfället". Småskavanker, formsvackor, sociala problem, taktiska dispositioner and what ever. Lik förbaskat tycker jag det är oerhört roligt att vara "läktarcoach", speciellt eftersom jag slipper ta något ansvar överhuvudtagit. :o)

Ni får ta det för vad det är i all sin enkelhet och fylld med brister. En sak vill jag klargöra här och nu. Jag har 100%-igt förtroende för att Tony & Co. tar ut RÄTT elva/trupp vid varje tillfälle. Sedan att man i efterhand kan tycka att de borde gjort si eller så får stå på efterklokhetens konto, men det har jag vuxit ifrån.

Så.........Balansspelarna nyckeln till årets framgång eller brist på framgång? Ja och ett etydigt ja. Klarar man av försvarspelet och dessutom kan bli den motor i anfallsspelet som jag efterlyser får vi en helt ny dimension i vårt spel. Fallerar både försvars- och anfallsspelet för balansspelarna, ja då blir det tungt.

....och kandidaterna är:
Jonas L, Kabous, Hedberg, Solberg, Berger, Renato och Tobbe d.y

Jonas L; Ja vad säger man. Kloka Gubben, karln´är helt enkel suvurän i försvarsarbetet. Specialstudera honom en match och ni upptäcker att han så gott som ALLTID är på rätt plats vid rätt tillfälle. Jobbar i det tysta och hjälper andra att synas, att bli bra. Anfallsspelet? Bedrövlig passningsspelare (gör det enkelt för dig i år Jonas, närmaste gubbe) men finns alltid på rätt plats i andravågenarbetet. Truppens mest underskattade spelare och för mig mest värdefulle, tungan på vågen 2005. Given!

Kabous; Ett omtvistat nyförvärv, men jag har stuckit ut hakan och deklarerat "Årets nyförvärv i Superetta!" Jag står fast vid det uttalandet till motsatsen är bevisad. Ett perfekt komplement till Jonas. Stark, duktig med boll, bra passningsspelare och som grädde på moset oerhört duktig vid fasta situationer. Visst, han har det nordafrikanska blodet i ådrorna och vi kommer att få se en och annan "onödig" glidtackling och höra ett och annat förflugit ord, men det får vi ta. Klass kostar på. Given!

Hedberg, Solberg, Berger, Renato, Tobbe d.y., för dem har jag lämpligare uppdrag, men de är utmärkta komplement.

Slutsats; Vi har i Jonas L och Kabous balansspelare som kompleterar varandra på ett förträffligt sätt. Med Kabous kan balansspelarna bli den motor i anfallsspelet som gör året riktigt, riktigt spännande. Dessutom fullt godtagbara ersättare.

Balansspelare; Jonas L och Kabous

DIFs spelidé, balansspelare

2006-01-27T11:02:00.000+01:00

Först åter ett klargörande. Detta är endast min tolkning av DIFs spelidé och är måhända långt ifrån den verklighet som Tony och truppen lever i. Den bygger på det lilla jag, i jämförelse men de riktiga coacherna, sett av matcher och träning, det jag läst, det jag hört på intervjuer med Tony och fått mig till del från andra, ofta i andra eller tredje hand.

Jag gör inget som helst anspråk på att "sitta inne med sanningen", men har min tolkning som grund när jag leker coach (läktarcoach) och tar ut "mitt lag" och framför allt när jag tittar på matcherna och försöker förstå den gröna mattans schack och i den sena nattens "efteranalys".

Så...Alla lag spelar med balansspelare eller släpande mittfältare oavsett "system". Det kan vara mer eller mindre uttalat som i dimanten eller i det "raka" innermittfältet där alltid den ene av de två "stannar". Varför? Det finns en gammal sanning som säger " Inta mittfältet och halva segern är vunnen". Jag skulle vilja säga att de flesta om inte alla matcher avgörs på mittfältet.

Tony har valt att spela med 2 balansspelare till skillnad mot de flesta andra lag i Sverige, Kalmar, Djurgården och ÖIS har tendenser åt det hållet. På kontinten är det däremot allt vanligare. Det närmaste klockrena exemplet är väl Danmarks landslag.

I försvarsspelet har balansspelarna en mängd roller. Den bollvinnande där de inte bara gäller att erövra boll från drivande spelare utan framförallt vinna andra bollar från såväl egen som motståndarens backlinje. Den täckande där det gäller att täcka upp ytan framför backlinjen (förhindra uppspel till forward och tillbakaspel till andra våg), täcka upp ytan bakom offensiv ytterback och täcka upp ytan som uppstår när mittback tvingats gå mot kanten. Den pressande för att förhindra snabba omställningar från motståndaren, då framför allt mot yttermittfältare när back gått på offensiven. Den understöjande, här är jag mer tveksam, men såg ialla fall under fjolåret att Jonas ofta gav understöd till pressande vänsterback. Personligen skulle jag konsekvent vilje se att antingen balansspelare understdöjer pressande back eller att mittback gör det och balansspelare täcker uppkommen yta. Med alla dessa försvarsuppgifter tycker jag det är perfekt med 2 balansspelare. Det ger oxå ett helt annat utrymme för anfallsspelet till vilket jag kommer vid ett senare tillfälle.

I anfallspelet har balansspelarna uppgiften att vara andra våg och passningsalternativ bakåt. Jag skulle oxå vilja se dem som "motorn" i anfallen där man hämtar boll eller blir uppspelsalternativ, men då krävs att vi har betydligt bättre passningsspelare i de possitionerna än under förra året.

Avslutningsvis, behåll för guds skull 2 balansspelare. Här hade vi nyckeln till att vi klarade kontraktet förra året och här har vi nyckeln till vilka framgångar vi får i år.

Jag återkommer.

Watsons backlinje

2006-01-26T17:34:00.000+01:00

Det här ska bli riktigt roligt, att åter få vara coach även om det bara är "läktarcoach". En riktigt livsförlängande nostalgitripp.

Först en tillbakablick. 2004 i div. II släpper DIF in 24 mål på 22 matcher och under fjolåret i Superettan 36 på 30 matcher. Med i princip samma manskap att tillgå.

Vi var många supportrar som tvivlade på att backlinjen skulle hålla och vissa minst sagt tveksamma till Tonys försök med Stefan L som mittback och det fullständigt oprövade kortet Emil J som vänsterback.

Ja, ja jag vet att försvarsspelet och antal insläppta mål är beroende av hur HELA laget agerar när motståndaren har bollen. Men, jag tycker att backlinjen i stort sett klarade sig bra.

Sullis våromgång och Måsens höst (förutom AIK matchen) har väl en del annat att önska.

........och de nominerade ääär:

Högerbackar: Sulli, Hedberg, Måsen, Tobbe d.y. och Micke N

Sulli får väl tillsvidare anses som försthandsval även om jag har en del frågetecken kring spelsinne, passningsspel och attityd. Hedberg känns som ett intressant alternativ, löpstark, hyfsad passningsspelare, bra huvudspel och en härlig attityd. Frågetecken kring snabbheten och i pressen, för het?? Måsen har rutin och är en bra passningsspelare men stora ?? för snabbheten och löpvilligheten i anfall. Tobbe d.y. har jag sett för lite för att kunna ge några säkra omdömen om. Löpstyrkan känner vi väl till. Han var ju en mycket lovande löpare för några år sedan. Vi vet oxå att han gjort 14 pojklandskamper. Han känns intressant, en ny Emil?. Micke N är en fighter och skulle klara de offensiva uppgifterna bra, men ?? för possionsspel, spelsinne och lugn.

Summa sumarium, jag vill att i första hand Hedberg och Tobbe d.y. testas rejält för att se vem som blir huvudkonkurent till Sulli.

Mittbackar: Stefan L, Renato, Måsen, Henke J, Hedberg

Stefan L gjorde en fantastisk debutsäsong som mittback. Kommer under året att växa ut till en jätte. Given!! Renato stor, stark, bra huvudspelare och en känslig högerfot, men något tempofattig. Måsen i princip samma omdömmen som om Renato + rutin. Hans mindre bra prestationer under hösten gör mig dock orolig. Han blir inte yngre. Henke J har stora problem med sina knän. Kommer han överhuvudtaget till spel? Hedberg får ses som 4:e alternativ om Henke försvinner.

Slutsats, jag vill att Stefan L, Renato och Måsen testas i alla kombinationer. Med Stefan L given står den andra platsen mellan Måsen och Renato. Jag hoppas och tror att Renato skall visa sig vara bättre än Måsen.

Vänsterbackar: Emil J, Stefan L, Henrik J, Eirik L

Emil J:s fjolår säger allt. En modern back med speed. Ett års träning till kommer att visa säg göra gott och han orkar hela vägen. En blivande landslagsback? Stefan L flyttar man på från mittbacksplatsen bara i yttersta nödfall. Henrik J, se tidigare. Eirik L kan jag bara i nuläget hoppas på blir en lika bra backup till Emil som Pajen var.

Sammanfattning, ett kanonbra förstahandsalternativ i Emil J men osäkrare där bakom.

Min backlinje i nuläget: Sulli/Hedberg/Tobbe d.y. - Renato/Måsen - Stefan L - Emil J

DIFs spelidé, backlinje

2006-01-26T12:42:00.001+01:00

Vad kan vara en mer lämplig början av bloggandet än att beskriva min tolkning av DIF:s nuvarande spelidé?

Det är mer eller mindre omöjligt att göra det utan att till en del använda "sifferkombinationer", åtminstone för en grunduppställning.

Jag begränsar mig idag till att titta på backlinjen. Tony har valt att, liksom i pricip alla svenska lag, använda sig av fyra spelare.

I försvarsspelet är backlinjen väl samlad med tydliga överflyttningar, dvs. befinner sig spelet på högersidan flyttar DIF:s vänsterback över mot mitten av straffområdet ( i höjd med vänster målstolpe) och vice versa. Befinner sig spelet på mittplan centreras backlinjen och samtliga finns inom ca 35-40 meters bredd. Man använder sig av en tydlig zonmarkering förutom inom straffområdet där övergång sker till man-man markering.

Värt att notera är att ytterbackarna bör vara bra en-mot-en spelare då man i pressen ofta ställs utan understöd från mittbacken. Möjligen är tanken att balansspelaren skall fall ner i det "hålet" för att ge understöd?

Backlinjespelarnas roll i anfallsspelet förutom i själva uppspelsfasen och vid fasta situationer begränsas till ytterbackarna. Mittbackarna är i princip stationära medan ytterbackarna skall agera "yttrar". Här krävs alltså en enorm löpstyrka, men oxå ett bra spelsinne för att "gå" vid rätt tillfällen.

Det finns naturligtvis mycket mer att säga men begränsar mig till detta då det åtminstone för mig räcker när jag senare skall ta ut spelarna i respektive position.

Jag återkommer.